Uzbekistan firar 35 år av självständighet: Presidenten stakar ut agendan för landets fortsatta utveckling

President Sjavkat Mirzijojevs tal vid högtidlighållandet av 35-årsdagen av självständigheten innehöll mindre av jubileumssummeringar än ett program med konkreta åtaganden.

Trettiofemårsdagen av Republiken Uzbekistans statliga självständighet högtidlighölls i Nya Tasjkent – en stad som i sig utgör en avsiktsförklaring. Här har nyligen universitetet Yangi Oʻzbekiston, Uzbekistans nationella pedagogiska universitet uppkallat efter Nizami Ganjavi och Alisher Navoi-nationalbiblioteket öppnat sina portar.

Huvudinnehållet i president Sjavkat Mirzijojevs jubileumstal var dock inte en uppräkning av vad som redan uppnåtts, utan sju nationella program som lägger fast landets agenda för det kommande decenniet. Det är just detta som gör talet värt uppmärksamhet för en utomstående betraktare: Tasjkent har offentligt formulerat mätbara åtaganden som landet framöver kan bedömas utifrån.

Vad som förändrats under ett decennium av reformer

Utgångspunkten för den nuvarande fasen är år 2017. Presidenten påminde om att gränsfrågorna med grannländerna sedan dess har lösts, att genomgripande förändringar har genomförts i valuta-, skatte-, tull- och investeringspolitiken och att landet har klättrat 80 placeringar i indexet för ekonomisk frihet och därmed tagit plats i gruppen av länder med måttligt fri ekonomi. Förskjutningens omfattning framgår tydligast av investeringsutvecklingen: tidigare attraherade ekonomin 2–3 miljarder dollar per år, i dag handlar det om 40–50 miljarder dollar.

Särskilt värt att notera är att målet att öka bruttonationalprodukten till 160 miljarder dollar, som satts upp för 2030, kommer att uppnås redan i år – trots störningar i den globala logistiken och ett oroligt internationellt läge. Uzbekistan räknar med att ta plats bland länderna med en inkomst per capita över medelnivån.

Den sociala statistiken är minst lika talande. Fattigdomen har minskat från 35 procent år 2017 till 4 procent i dag, vilket innebär en förändrad livskvalitet för omkring 10 miljoner människor. Fler än 650 000 familjer har fått nya bostäder. Utgifterna för hälso- och sjukvården har mer än åttafaldigats, 652 nya vårdinrättningar har inrättats, volymen av medicinska tjänster har tredubblats, och över hundra avancerade diagnos- och behandlingsmetoder som medborgarna tidigare bara kunde få utomlands behärskas nu inom landet. Den förväntade medellivslängden har ökat från 66,4 år 1991 till 75,4 år 2025, medan spädbarns- och mödradödligheten har minskat fyrfaldigt.

Inom utbildningen har täckningen av förskoleverksamhet under de senaste tio åren – en period då landets befolkning växte med 8 miljoner människor – höjts till 78 procent. Ytterligare 1,5 miljoner elevplatser har skapats och antalet högskolestudenter har nått 1 600 000. Mer än hälften av studenterna är kvinnor; det är just i sådana förändringar presidenten ser de första tecknen på en tredje renässans.

Sju program: åtaganden med siffror

Det kommande decenniet beskrivs i Tasjkent som en epok av nationella framsteg, och de sju nationella programmen utgör dess innehållsliga stomme.

Det första programmet handlar om att göra kunskap och färdigheter till utvecklingens viktigaste kapital: hundraprocentig täckning av sexåringar i förberedande förskolegrupper, internationella program för kunskapsbedömning i alla skolor, internationella standarder på yrkeshögskolorna, utbildning av en miljon unga inom välbetalda yrken och en ambition att minst tio av landets universitet ska ta plats bland världens tusen ledande lärosäten.

Det andra programmet rör hälsa och ett längre liv: statens utgifter för hälso- och sjukvård ska inom fem år uppgå till 5 procent av BNP, vården ska läggas om mot en förebyggande modell, den statliga sjukförsäkringen ska omfatta alla familjer och minst fem av världens ledande kliniker ska etablera sig i landet.

Det tredje programmet ska föra över ekonomin till en modell byggd på högteknologi och produktivitet. De angivna riktmärkena är 450 miljarder dollar i utländska investeringar under tio år, en BNP på 300 miljarder dollar till 2030, 2 miljoner välbetalda arbetstillfällen inom industrin och en BNP per capita som överstiger 10 000 dollar. Som prioriteringar anges startups, riskkapital och artificiell intelligens, liksom uppbyggnaden av ett ekosystem där små företag kan växa till medelstora och medelstora till stora bolag.

Det fjärde programmet speglar regionens klimatverklighet: inom fem år ska vattenbesparande teknik omfatta 100 procent av odlingsarealerna, och grönytorna i distrikts- och stadskärnor ska öka till 30 procent. För ett land som ligger i nedre loppet av Centralasiens gränsöverskridande floder är detta ingen miljöparoll, utan en fråga om ekonomisk hållbarhet.

Det femte programmet ägnas domstolarnas oberoende och lagens likhet för alla, inbegripet rättsliga garantier för medborgare och företagare samt åtgärder mot svartekonomin.

Det sjätte förändrar själva tekniken för statlig planering: distriktens budgetar, investeringsprogram och infrastrukturprojekt ska utformas utifrån beställningar från mahallan – självstyret på gräsrotsnivå – vilket gör invånarnas egna behov till det avgörande kriteriet.

Det sjunde programmet: den utrikespolitiska dimensionen

Det sjunde programmet syftar till att stärka Uzbekistans anseende som ett land präglat av fred, vänskap och tolerans. I landet lever företrädare för fler än 130 nationaliteter och folkgrupper, och 16 religiösa samfund är verksamma. I det nuvarande internationella läget framhålls den mellanetniska samförståndsandan som en utvecklingsresurs i sig.

Antalet stater som upprättat diplomatiska förbindelser med Uzbekistan närmar sig 170. Talet lyfte fram framsteg när det gäller god grannsämja och strategiskt partnerskap i Centralasien, utvidgade förbindelser med OSS-länderna, Europeiska unionen, Amerika, Asien- och Stillahavsregionen och den arabisk-muslimska världen, liksom nya samarbetsriktningar i Östeuropa, Afrika och Latinamerika. Landet avser att fortsätta sin flerdimensionella och balanserade linje, med den ekonomiska diplomatin kvar bland prioriteringarna.

Det mest betydelsefulla beskedet för en internationell publik gäller åren 2027–2029: Uzbekistan kommer då för första gången att inneha ordförandeskapet i Alliansfria rörelsen, som samlar mer än 120 stater, och avser att driva initiativ för att effektivisera denna struktur. Talet bekräftade också en fortsatt konstruktiv politik gentemot Afghanistan – ett område där Tasjkent konsekvent förespråkar delaktighet snarare än isolering.

Hur talet bör läsas

Jubileumstal låter sig sällan prövas mot verkligheten. Det särskilda med detta är att en betydande del av det består av storheter som går att kontrollera: hälso- och sjukvårdens andel av BNP, andelen odlingsareal med vattenbesparande teknik, antalet universitet på internationella rankningslistor och volymen attraherade investeringar. Därmed åtar sig Tasjkent förpliktelser som omvärlden kan följa upp – och bjuder samtidigt in partner att delta i deras genomförande, vare sig det gäller ledande kliniker, investerare i teknologisektorn eller internationella utbildningsinstitutioner.

Trettiofem år av självständighet har gjort det möjligt för Uzbekistan att stärka sin statsbildning och staka ut en egen utvecklingsväg. Den agenda som nu lagts fast för det kommande decenniet flyttar tyngdpunkten från tillväxtens takt till dess kvalitet – institutioner, humankapital, teknik och ett hållbart förhållningssätt till vatten och natur.