Chovqan är ett traditionellt ridspel som spelas på en platt gräsbevuxen plan, bestående av två tävlande lag med spelare som rider på Karabachhästar. Varje lag har fem ryttare, med två ytterbackar och tre forwards. Spelet börjar i mitten av planen och spelarna använder träklubbor för att försöka driva in en liten läder eller träboll i motståndarnas mål. Spelet varvas med instrumental folkmusik som kallas janghi.

Chovqan spelare och tränare är alla lokala manliga bönder men skickliga ryttare. De bär traditionellt stora astrakhanhattar, långa åtsittande kappor med hög midja och speciella byxor, strumpor och skor. Människor i alla åldrar kommer för att titta på denna traditionella match och för att stötta sina egna lag.

Chovqan är ett ridspel som stärker identitetskänslor, samt kopplat till hästen som är en integrerad del av vardagen i Republiken Azerbaijan.

Chovqans specifika regler, färdigheter och tekniker överförs från erfarna spelare till nybörjare genom kollektiv träning. Utövandet och överföringen av Chovqan har dock tyvärr försvagats på grund av ett tappat intresse bland ungdomarna, i kombination med urbanisering och migration, vilket leder till brist på spelare, tränare och Karabachhästar.

Sidenvägen har gjort Chovqan populärt i Indien. Engelsmännen spelade en stor roll i distributionen och utvecklingen av spelet i Europa och runt om i världen. Chovqan kom från Indien till England på 1800-talet och blev mycket populärt, och tillägget av nya regler främjade den snabba spridningen av detta spel i Europa och USA. Engelska språket har skapat och bytt namnet på spelet till polo. Det ingick i programmet för de olympiska spelen 1924 i Paris. Fem lag från de tre länderna deltog i tävlingarna.

Under den sovjetiska perioden ägde Chovqan-tävlingar ofta rum i Karabach och andra regioner i Azerbaijan. I Karabach var Chovqan populär fram till 1980-talet. Chovqan praktiserades från slutet av artonhundratalet under olika folkhelger, såväl som en del av underhållningen för den lokala adeln. Från slutet av 1800-talet påverkade ett antal faktorer dess lägre popularitet, inklusive en minskning av antalet spelare och bra tränare, då försvann Chovqan-spelare från traditionella platser för att utöva denna sport, såväl som en allvarlig brist av Karabachhästar och avvecklingen av avelshästar som används av Chovqan-utövare. Som ett resultat har antalet Chovqan-spelare och frekvensen av Chovqan-tävlingar minskat avsevärt.